Foto: Wikimedia
Ta vilken svensk fotbollsplan som helst och du kommer att möta snusare. Precis som när det gäller annan sport är snus ett praktiskt alternativ för den som vill använda tobak och samtidigt ha händerna fria. På så sätt har det skapats ett traditionellt förhållande mellan svensk fotboll och prillan.
I utlandet är snuset en mer exotisk företeelse, som ofta väcker uppmärksamhet. I brittisk press beskrivs det allt vanligare snusandet i fotbollens Premier League närmast som användning av något slags svenskt dödsknark. Eller en superdrog. Nikotin finns faktiskt på anti-dopingbyrån WADA:s observationslista. Och försäljningsförbudet för snus i övriga EU ökar bara mystiken, missförstånden och moralpaniken.
Men här i Sverige har snuset starka och djupa rötter. De sträcker sig ända tillbaka till 1700-talet och ut i alla samhällsklasser.
Det började med att luktsnus, som man drog upp i näsan, blev populärt inom den franska aristokratin. Och som allt franskt på den tiden spred sig vanan snabbt till finare kretsar i Sverige.
Så småningom började svenska bönder odla tobak till husbehov, då flera varianter visade sig fungera bra även i vårt klimat. På den tiden tuggade man bladen som de var. Men så småningom utvecklades produkten. Tobaksbladen maldes, kryddades och fermenterades. Med detta såg det svenska lössnuset dagens ljus för första gången.
Snustillverkning blev snabbt en spridd industri, med flera fabriks- och varumärken som lever kvar än i dag. Detta trots att staten skapade ett tobaksmonopol under första världskriget. Politikerna såg tobaken som en inkomstkälla för att finansiera försvaret och ett nytt pensionssystem. Mycket av den tidigare tillverkningen gick upp i det nya monopolet, medan annan försvann. Tobaksmonopolet levde kvar till 1961, då staten släppte import och handel fri. Slutligen, 1967, avskaffades även tillverkningsmonopolet.
Detta blev startskottet för den fria tillverkning som nu på senare år verkligen har skjutit fart. Till exempel har nya företag som Nordic Snus tagit upp konkurrensen med de stora tillverkare som länge dominerade marknaden. Samtidigt har privattillverkningen ökat bland entusiaster. Vilket även fört med sig en hel postorderindustri när det gäller utrustning, kryddning och andra tillbehör.
Det moderna snusets klassresa hänger mycket samman med dess produktutveckling. I slutet av 60-talet introducerades portionssnuset, som gjorde snusandet till en mer hanterbar och hygienisk vana. Och utvecklingen fortsätter. På senare tid har nya och bättre portionspåsar introducerats. Det gäller också nya slim-förpackningar, som gör bruket mer diskret.
Idag kan vem som helst ha en portionsprilla inne under ett möte, på en resa eller på fotbollsplanen. Ökade insikter om rökningens risker och nya regleringar som till exempel rökförbudet på krogen bidrar också till snusets popularitet.
Det svenska snusandet är alltså en snart 350-årig vana, som idag står starkare än någonsin tidigare.
Uppdaterad 6 juli, 2018
Redaktör & Sportjournalist
anders@sportnyhet.com
Skriv en kommentar