England och Italien är de två länder som slåss om den åtråvärda EM-bucklan. Men efter att ha bevittnat två skilda mästerskap i vardera land så är en sak tydlig: de har redan vunnit det viktigaste, folket.

Ja men då var det klart. Spanien lyckades inte besegra Italien i straffläggningen efter att italienarnas lagkapten Giorgio Chiellini visat den största tuppkammen i EM-historien under slantsinglingen. Vinnare? Ja visst.

Italien därmed vidare till EM-final, dit England blev klara i onsdags kväll. Engelsmännen, med en stor fördel på hemmaplan, lyckades till slut få hål på Kasper Schmeichel två gånger om. Danskarna åker förhoppningsvis hem med huvudet högt och med förståelsen över att de var en felaktigt bedömd straff ifrån att upprepa succén från 1992. Några som med stor sannolikhet har tunga huvuden idag är de miljontals danskar som festade till det igår med litervis med Tuborg, pölse, smörrebröd och hela balunset. Helt förgäves.

Finallagen

Men nu struntar vi i de utslagna lagen i turneringen och lägger fullt fokus på det viktiga. Finalen som spelas på söndag. Italien mot England, England mot Italien. Det är första gången på ganska många år som det går att säga just det. I några år har det snarare varit att Italien i varje mästerskapsmatch ställs mot Italien och England i varje mästerskapsmatch ställs mot England.

Men nu är det ändring på det. Varför? Fråga förbundskaptenerna Gareth Southgate och Roberto Mancini. Det var nämligen deras första och tydligaste uppgift att få bukt på när de tillträdde på sina poster.

I Italien skanderas allas namn i publiken, laget är ett lag, syditalienare är tillsammans med norditalienare och hela landet står bakom landslaget och har fått hopp om liv efter den tuffa coronavåg som drabbade landet. Det är många gånger svårt att förstå det splittrade land som Italien kan vara och är. Men där ute på fotbollsplanen krigar Lorenzo Insigne från Neapel tillsammans med Matte Pessina från Monza, och de gör det på lika villkor. Det var Roberto Mancinis stora uppdrag som förbundskapten, att få ihop ett splittrat landslag till att jobba tillsammans. För ja, ni minns väl Italiens uttåg ur VM-playoffet i Rom 2017. Efter det italienska fiaskot fanns det INGET viktigare än att få folket att tro på landslaget igen. Och det har Italien lyckats med, just därför är de redan stora vinnare i detta Europamästerskap.

England då? De har väntat på action i 55 år enligt de själva. Fotbollen har inte kommit hem sedan den klassiska klubben Öxabäcks IF bildade sitt damlag. Men kanske är det dags i år? Ja, varför inte. Sex av sju matcher har de fått spela på sin hemmaplan Wembley, vilket såklart är en fördel sett till de coronaregler som också gynnar det engelska folket inför finalen. Men engelsmännen har också lyckats med att få med folket, vilket betyder allt i England.

Efter att den nuvarande förbundskaptenen Gareth Southgate, som spelare, missade den avgörande straffen mot Tyskland i EM-semifinalen 1996 har den engelska landslagsfotbollen dalat under de efterföljande 20 åren. Kritiken var skarp mot såväl förbundskaptener som storspelare. Sven-Göran Eriksson var där i fem år och fick smaka på den värsta sidan av engelsk media, den som tar sig in på privat område. Han fick sig också en släng kritik av fansen, och spelare i efterhand. Efter att varken Steve McClaren, Fabio Capello eller Roy Hodgson kunde vinna eller ge England något hopp i mästerskapet, var året redan 2016. In plockade man den omsusade Sam Allardyce, som fick gå efter 67 dagar på grund av en skandalvideo. Och tur var väl det. Om Allardyce hade fått leda landslaget så är min personliga tro att engelsmännen inte hade varit där de är idag. Allardyce är en vattendelare i England och i resten av Europa. Eller han har nästan vuxit ut till en vattenbärare i folks ögon nu för tiden. En konservativ tränare med konservativa tankar och handlingar. Det är inte vad England behövde. England behövde nytt, de behövde ungdomlighet, de behövde Gareth Southgate. Förbundskaptenen har lyckats med att froda de unga engelska talangerna och få ut max av dem tillsammans med de stora stjärnorna Harry Kane och Raheem Sterling. Och framför allt så har han lyckats med att få med sig folket. Inte bara på grund av en positiv fotboll, utan på grund av en positiv hållning till fansen. Visa uppskattning före, under och efter match. Ta fansen till er. Det är Southgates budskap till spelare och till sig själv.

Så oavsett hur det går i EM-finalen på söndag så finns det redan två vinnare i detta Europamästerskap. Italien och England. Vinnare av folket.