Foto: Bildbyrån

Inför matchen var det en hel del snack om hur oförlåtande svår Santiago Bernabeu är för bortalag som Sverige att knalla in på. Visst, Spanien är starka hemma. Men som vanligt när vårt numera 14-rankade landslaget är ute i världen och mäter sig med de bästa finns alltid förhoppningar om en skräll. Och Sverige spelade trots resultatet bra igår. Men skräll – vi försökte ju inte ens?

Det säger väl kanske också en del om respekten vi har för Spanien. Trots utklassande bollinnehav och vinst 3-0 för Spanien kände man ändå som svenskt efteråt att “fan, vi var ju med”. Vi är okej med att Spanien tilläts rulla boll i 90 minuter och Olsen fick stå på huvudet för att hålla Sverige kvar i matchen. De svenska spelarna försökte uppgivet få hugg på de bolltrillande spanjorerna innan det var för sent, och så länge det inte blev mål i baket är allt frid och fröjd. Även om det krävdes en felaktigt dömd offside för att hålla målen borta.

Och visst, precis som Janne Andersson konstaterade i intervjun efter matchen så är det så Sverige måste spela mot skickligare lag. Det är så Sverige SKA spela. Det såg vi inte minst i somras.

Men skräll? Det var aldrig ens nära. Vi försökte ju inte ens?

Oavgjort är ingen skräll
I mina ögon hade det inte varit en skräll om Sverige faktiskt hade lyckats få med sig 0-0 från Santiago Bernabeu. Det skrämda svenska laget gjorde allt för att skydda sin kasse, men ingenting för att attackera buren på andra sidan. Att då få med sig 0-0 och samtidigt förlora både bollinnehav och målchanser med utklassningssiffror är ingen skräll.

En skräll hade varit om vi på något sätt vunnit med ett eller två mål för att den svenska offensiven vågat hålla i bollen de få gånger vi kom upp på spansk planhalvan. Om den svenska backlinjen och centrala mittfältet faktiskt vågade fylla på och skapa tryck bakifrån. Om spetsspelare som Emil Forsberg och Robin Quaison vågat hålla i boll för att utmana sina försvarare istället för att dunka på ett naivt skott från sisådär 45 meter ut.

Som supportrar är vi vana att se svenska landslaget agera på det här viset. Taktiskt sett briljanta och samspelta defensivt – men stela och fega offensivt.

Så för både vår och er skull: Låt oss andas. Våga hålla i bollen. Våga anfalla.

Om artikelförfattaren:

Alexander Carlsson – Sportskribent
alexander@em-fotboll.se

>> Läs mer om mig här