Lucas Bergvall missar matchen mot Estland – har lämnat landslaget

Det är svårt släppa matcherna mot Slovenien och, framförallt, Kosovo. Efter 18 månaders förberedelser och med tillgång till en uppsjö av talangfulla, unga, hungriga spelare är fiaskot svårt smälta. Det finns alltid två inblandade parter som kan påverka, tränaren och spelarna. I grunden för framgång ligger förutom spelarnas kvaliteter tränarens taktiska kompetens.
Trebackslinje är väl den svåraste formationen. Då krävs tre starka lagdelar backlinjen, mittfältet, offensiven. Ändå är det ett vågspel. Risken för kontringar kräver minst en snabb back som har förmåga bevaka kontringar när den egna offensiven är kompakt. Mittfältet måste fungera med samspelet offensivt och defensivt. Tillsammans med anfallet har de ansvaret för att pressen blir tillräckligt stark. Den balans mellan lagdelarna som krävs saknades. För en amatör på åskådarläktaren var det i Kosovomatchen väldigt snabbt tydligt. Det som förundrar mig mest är att man vågar starta med trebackslinje i en så viktig turnering och mycket svårt motstånd som väntar. Utan att under de 18 månadernas förberedelse var övertygad, baserat på resultat i vänskapsmatcherna, att systemet fungerar. Vem styr spelplanen? Tränaren! Vad kan vi förvänta oss inför de kommande matcherna? Blir det fortsatt fiasko p gr av prestige eller kan vi räkna med en radikal analys/förbättring av spelplanen, som passar tillgängligt spelarmaterial? Jag vi vill inte nudda vid tanken på att Sverige ska missa chansen till VM spel, med sådan resurs av spelarmaterial vi besitter. Det skulle dessutom kunna betyda att dagens största stjärnor kanske är för ”gamla” inför nästa.